Berättelser förändrar världen

 Hur ofta får man uppleva att invigningstalaren är 96 år? Som konstnären Sven Ljungberg  som inviger Ljungby berättarfestivals 20-årsjubileum med en varm historia om Erik från Södra Ljunga. Svens jättestora händer vilar på hans knän och rösten är humoristisk och kärleksfull.

Jag har varit på www.ljungbergmuseet.se men aldrig träffat Sven. Jag blir lite imponerad. 96 år och kan berätta en varm och inkännande historia med skärpa. Mycket riktigt visar det sig att denne timide man kan sätta gränser. När någon sticker in huvudet i ateljén och frågar om han är upptagen svarar han:”Det ser du väl för fan!”. I muséet hänger också minst 25 målningar från Italien, daterade 2008.

Bob Hansson skräder inte orden när han fortsätter invigningskvällen. Direkt kommen från yogafestivalen på Öland, precis som jag är, uppmanar han publiken ”Att bli lite mer hippie! Yogafestival är inget konstigt! Man böjer sig lite hit och lite dit. Sen pratar man om kärlek och dansar disco hela natten. Och badar svetthydda om man är en hel karl och inte bangar ur.” Bob fortsätter att prata om kärlek och sex som antagligen ingen annan gjort på Ljungby bibliotek förut. I toalettkön lite senare på kvällen hör jag två äldre kvinnor 70-80-årsålder säga. ”Bob Hansson,han är bra gullig”. Vad ska man säga för att förskräcka tanter nu för tiden?

Jag kan inte säga hur många gånger jag lyssnat på Raine Navin och Gunilla Skyttla. Kanske under ett 20-tal år. En tillfälle var på hotell Terassas ägares terass i byn Rataryd. Raine berättade så inlevelsefullt hur det var när hans mamma dog att alla äldre män grät och mindes sina mammor. Det är sorgligt när ens mamma går bort! Det är i alla fall sen lika roligt när Raine tar på det antika mensskyddet på huvudet. Och Gunilla delar ut paket. ”Är det ingen som vill ha det här paketet?” Jo jag! Jag får en affisch med rött band där det står:

får du inte en känsla att det kommer att klarna lite längre fram på dagen ?

Bo Lundmark, prästen från Tännas församling berättar om Stor-Nila och Lill-Docka. Jag har hört dessa berättelser förut men är ändå förväntansfull när jag kryper in i tältet vid hembygdsgården för att njuta av en lågmäld berättelse utan åthävor. Människoöden från Lycksele Lappmark.
Vad vore vi människor utan berättelser?
Nu sitter vi långt ner i Småland och får lära känna två människor födda 1822, den ena från Sorsele, den andre från Tärnaby. Det är tyst i tältet. Bo höjer inte rösten. Vant lotsar han oss in i Lappmarken och de historier som gjort Stor-Nila odödlig. Mannen som sköt 57 björnar. Och som när han skidade över fjället bärande sin fru på ryggen vid 80 års ålder, men inte orkade riktigt ända fram. 3 km före kåtan i Kjellsvattnet bäddade han ner sig och Lill-Docka i snön.  Tre månader senare fann man dem.

Antonio Rocha, vilken makalös berättare från Brasilien! Berättaren och författaren Christina Claesson har drömt att få göra en berättarföreställning i ett träd med full klättarutrustning. Och så blir drömmen levande. Tillsmmans med Antonio Rocha gör hon en berättarföreställning som är bland det bästa jag sett, någonsin! I en riktigt gammal stor lind. Lindormen ligger förstås på lur under hela föreställningen och ormen ställer sen Christina till svars! Har du tagit ditt ansvar för jordklotet?

Carina Fast berättar historier från Isaac Bashevis Singers barndom. Som när Schemiel skulle gå till Warszawa…Jag blir märkligt berörd av dessa historier. De påminner mig om meditationer jag haft. Om att stå framför fem dörrar och i en av dem finna sin barndoms leksaker. I en annan kläder man haft. I den tredje röster man känner igen från sin barndom. Att i den fjärde finna sin fantasi och i den femte bara dimma. Framtiden. Vad som ännu är dolt för oss.

Hans Sydow, dansk tonsättare framför en Sägensymfoni med musik och röster från bland annat stormen Gudrun. Vi är ett 20-tal personer i rummet och alla är berörda. Efter uppspelnigen tar en dam till orda. ”Vi bodde i stormens öga, en reporter kom till oss för att skildra stormen, ett träd föll över hans bil och han dog. Sådana är berättelserna från stormen Gudrun.”

Margareta Larsson berättar historier om ”Kvinnors lust och list” till Afternoon the´.
Eva säger: ”Gud, jag har tråkigt!” och Gud skapar den självupptagne mannen som en present till Eva. Kvinnorna i publiken skrattar, männen också. I en berättelse delar vi varandras erfarenheter och växer till människor som bryr sig om varandra. Och vi vill säga snälla, bra och saker till varann.

Det säger Bob Hansson också när han inleder Ung scen. ”Säger du något taskigt och sänker någon, kan du aldrig ta tillbaks det!” Alla ungdomar lyssnar. Historien om när lille Bob som egentligen heter Robert ska passera skolpolisen på väg till skolan. Historien om när han ringer 90 000 för att få hjälp, för att han är rädd för polisen under en anti-våldsdemonstration under Göteborgskravallerna. Det blir tyst i rummet. Jag kan verkligen känna hur alla ungdomarna tar in alla berättelser och låter sig inspireras.

De unga berättarna från Fabulas storytelling-läger berättar också väldigt bra. Nej, inte väldigt bra, makalös bra!  Det finns en återväxt inom storytelling i Sverige.

Det här var en del av min Ljungbyfestival. Någon annan gjorde en helt annan resa eftersom det gick att lyssna på minst 70 medverkande berättare. Så här avslutade Bob Hansson:
”Berättelser förändrar världen.”
”Det fanns en berättelse som förändrade hennes liv”.

Vi har alla olika möjligheter

Jag hade förmånen att få delta i Läskonsters seminarium på Vasamuseet i Stockholm. Temat för seminariet var tillgänglighet, och Vasamuseets Carina Ostenfeldt berättade om museets pedagogiska rum Alla ombord. Där får barn med olika funktionsnedsättningar – eller funktionsmöjligheter som man väljer att kalla det – prova på att styra ett skepp, hissa segel eller studera gömda föremål på havets botten.
Det man ville göra var att skapa attraktiva lösningar som fungerar för alla. Således finns det inte en handikapphiss upp till rummets balkong, utan här åker alla i dykarklockan. På en taktil karta kan alla känna var någonstans Vasa sjönk, och innan vi går in i rummet måste någon av oss våga stoppa handen i lejonets mun för att dörren ska öppnas. Säg det barn som inte blir sugen på att prova den möjligheten…
Det pedagogiska rummet Alla ombord har utgått från det salutogena perspektivet. Det vill säga, fokus ligger på hälsans ursprung och vad som stöder hälsa.
(Salus = hälsa och genesis = ursprung)

Läs mer på www.maritima.se/allaombord.aspx

Lär man sig tänka av att lyssna?

Att berätta hänger intimt ihop med att lyssna. Kanske är det lyssnarna som egentligen skapar en berättelse? Det påstår i alla fall Ulf Ärnström i sin bok Varför?

Den språkliga kommunikationen förutsätter lika hög grad av aktivitet både hos berättaren och lyssnaren, skriver Johan Althoff i boken Det mesta är osagt. ”Språkets förmåga att stuva om bland lyssnarens erfarenheter och bygga upp nya innehåll av dem är gränslös och en av de viktigaste aspekterna av språkets oändlighet.” Det är helt  omöjligt att ge sina föreställningar och erfarenheter och tro att den som lyssnar tar emot ett likande innehåll. De kanske tar till sig något helt annat. Men det finns tips och möjligheter att använda vid muntligt berättande.

Tisdag 19 maj har vi möjlighet att lyssna och lära av en riktig världsberättare när Jeeva Raghunath kommer till Silvanum i Gävle. Hon kommer att lära oss knep och infallsvinklar för den som vill utveckla sin förmåga att fånga uppmärksamhet och skapa lyssnarsituationer. Föreläsningen är på engelska.

Egentligen borde varje bibliotek och skolbibliotek ha en liten scen och en lyssnarplats där vi får möjlighet att ta del av varandras historier.
Välkomna på en halv studiedag med Jeeva! Inbjudan
Länsbibliotek Gävleborg

Mem Û Zîn – kurdisk vår i Uppsala

Med sprängfyllda knoppar på träden och Svartån brusande intill hade Reginateatern igår kväll en prosa- och novellafton med kurdiska och svenska författare. Tema vår och kärlek. Från Uppsala kom författarna Åke Smedberg och Marianne Jeffmar som läste ur sin bok ”En vass obändig längtan” som kommer ut på världsbokdagen. Det är en roman med inspiration från hennes föräldrars liv på den ångermanländska landsbygden. Den kurdiska författaren Sidqi Hirori läste en historia om ett kärleksmöte. Avslutade gjorde Ayaz Khonsyawashan, kurdisk författare bosatt i Bergen. Hans kärleksberättelse ”Årstiderna av din klännings höst” (översatt titel) går över till att bli en skildring av kurdisk historia eller kanske blir det en kulturöverskridande berättelse om alla människor som lever i utsatthet och krig på grund av religion eller kulturell bakgrund.

Programmet arrangerades av Shahrazad och en liknande kväll hålls på Kulturhuset i Stockholm 16/4 kl.19

Mariehamns litteraturfestival 2009

Det svåraste med att komma till Mariehamns litteraturdagar är att hitta till Grisslehamn varifrån man kan ta 2-timmarsbåten till Eckerö. Solen skiner vackert på det kalla havet och båten är lagomt stor.Väl framme på Åland står en buss till Mariehamn snällt och väntar.
Litteraturfestivalen håller till i det vackra biblioteket i Mariehamn och jag kommer till en intervju med den danska författaren Helle Helle. Hon har vuxit upp i ett färjesamhälle, Rödby i Danmark och det märks att hon har mycket gemensamt med mariehamnsborna. Rödby är en bakgrund i flera av hennes romaner och hon är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris för sin senste roman. Helle berättar att hon inte är intresserad att skriva vad människor tänker och tycker. Hon vill skriva vad människor gör och säger. Sen får läsarna själva bilda sig en uppfattning vad som sker. Precis som i det verkliga livet, säger hon. ”Jag är trött på litteratur som ger för många svar och läsaren är klipskare än vad vi tror”.

Det är många bra medverkande författare och det är verkligen Mariehamns litteraturdagars styrka, att allra flesta inslag är intressanta och vi sitter alla tillsammans och hör allt samtidigt. Det finns inga alternativa framträdanden, utan publiken är med på allt. Jag får vara med på framträdanden som jag kanske inte hade kryssat för annars och utmana mitt eget läsande. I år kom bland annat Claes Andersson, Ulrika Kärnborg, Gunnar Hoydal och Robert Åsbacka.

På söndagsmorgonen är det nysnö och jag går runt och ser på alla hus, båtar och bryggor som väntar på sommaren. Det är en förväntansfull men ändå stillsam och lite vemodig stämning. I kyrkan är det gudstjänst med litteraturtema och efter den går alla i samlad tropp till festivalens sista inslag, ”Söndagssoffan”. Det är svårt att säga hur många som kommit. Kanske flera hundra personer som väntar på Mark Levengood, Gisèla Linde, Owe Wikström och Isela Valve. Samtalet blir bra. I bibliotekets båtlikande rum är lika högtidligt som i kyrkan. Männsikor skrattar och blir gripna för det är bara allvarliga samtalsämnen som leds av Katarina Gäddnäs. Det är liv och död samtalet handlar om. De viktigaste sakerna. Hur man klarar av sin vardag. Hur blir livet meningsfullt. ”Söndagssoffan” blir en sorts gudstjänst och åhörarna är djupt intresserade. Publiken får också vara med och en dam frågar: ”Hur gör man när samtalet med en vän tar slut för att man inte orkar hantera konflikter? Det är klart att vi är intresserade och hade kunnat suttit kvar mycket längre.

Det är några timmar kvar till bussen går och jag hinner både börja och avsluta Helle Helles bok ”Hus och hem”. Det är en verkligt lätttillgänglig bok och jag tänker på hennes ord: ”När man frågar någon i ute på landet i Danmark hur de mår svarar de med vad de gör”.

Bok-event

Ordna en litteraturupplevelse tillsammans med ditt lokala museum! Kalla det vad du vill men i Östergötland säger man Bok-event. Där är arrangemanget för barn men det går säkert att göra något liknande för vuxna!

T -banebibliotek

Nu invigs ett T-banebibliotek vid Högdalens station dit man kommer direkt från tunnelbanan. Biblioteket har även en lounge där man kan läsa tidningar och ladda hem musik till MP3 även när biblioteket är stängt. Läsa tidningar och ta en fika när man väntar  på tåget. Kan det bli bättre?

Även tunnelbanestationerna Östermalmstorg och Bredäng ska få tunnelbanefilialer säger stadsbibliotekarien Inga Lundén. Läs artikel i DN.

Berättelsens makt

Färdväg: T-centralen -Brommaplan
Tid: Värsta rusningstid kl. 17
Situation: Gnälligt övertrött barn.

Mamma säger – skall jag berätta saga. Sagan berättas av mamma, fantasin flödar och barnet, en kille i 10-årsåldern lyssnar och kommenterar ibland. Den ena absurda händelsen efter den andra hörs i T-banevagnen där de närmsta medresenärerna nu har tystnat och nogsamt följer handlingen som utspelas i en Harry Pottermiljö. När vi kommer till Brommaplan så funderar jag och säkert flera med mig, på att åka en station extra bara för att höra det rafflande slutet. Jag säger bara – berättandets makt!

Begriplig samhällsinformation

Länsbibliotek Gävleborg arbetar just nu med att skapa en ny webbplats. Webbplatsen är en utveckling av vår lättlästa taltidning Utkiken. Arbetet sker i samarbete med Funka Nu. Läs mer om projektet Begriplig Samhällsinformation här

Hej Bibliotexbloggen

Världen är dimhöljd i Gävle just nu. Vitluddig, dimmig och humörsänkande. Min förhoppning är att Länsbibliotek X kommer fungera som en humörhöjare. Och att de i mejlgenerationen, dvs över 35 som inte bloggat än, kanske kan börja tassa in i denna värld, diskutera och kommentera.

Som vi vet förändras våra internetvanor.  Det har hänt en massa bland förskolebarnen. Hälften av våra fem-åringar är internetanvändare vilket båda gott för framtiden. Om detta och mycket mer kan man läsa om i rapporten ”Svenskarna och internet 2008″. Går att ladda ner.
http://www.wii.se/content/view/139/32/lang,se/ .

Tinne