Bilden av oss

Det muntligt berättandet är ett stort universum. Alltifrån sagoberättande till att använda det muntliga berättandets speciella konstart till att skapa bilder av sin verksamhet. Fler och fler använder sig av storytelling till att skapa den bild av sitt företag eller sin organisation som den önskar att förmedla. IKEA som använts sig att berättandet under många år visar nu Designberättelser utan slut på sin hemsida. Där designers står upp och berättar en historia om sitt arbete.

Från hemsidan: Hej! Jag heter Sofia,
                                               du kan fråga mig om Botkyrka.

Botkyrka kommun skickar ut boken Berättelser om Botkyrka till alla nyinflyttade. Vilken bild vill de förmedla av sin kommun? Vilka minnen är viktiga för kommunen att framhålla? Man inleder med poeten Daniel Boyacioglu:

Förorten ligger närmare himlen, man ser stjärnorna mycket bättre här

Botkyrka är en gammal bygd med  historiska platser och vacker natur. Man försöker ändå att skapa en sann bild med väldigt olika nedslagspunkter. En av historierna är så här:

Välden i Alby

Albys samtidshistoria är svårfångad. Människor är riktade mot olika saker.
Ett exempel på hur det lokala och globala hänger samman är GAM-gerillans exiltillvaro i Alby. Härifrån samordnades motståndet mot Indonesien och arbetet för Acehfolkets självständighet. I samband med tsunamin 2004 drabbades Aceh mycket hårt…Kriget som hade på gått sen 1873 fick sitt slut. För den grupp som kommit till Alby som Röda korsflyktingar på 80-talet innebar tsunamin både stor sorg, men också försoning och en möjlighet att återvända. Innan försoningen bodde gruppens president Hasan di Tiro i Alby.
Så kan världen hänga samman och Alby vara en del av skeenden långt bortom den lokal vardagen.

Jag tycker att det här är en fantastisk text att berätta i en kommunal broschyr!

Vilken bild förmedlar vi om våra bibliotek? Hur låter historien vi berättar om biblioteken för kommuninnevånarna, för politiker och beslutsfattare? Att det muntliga berättandet hör hemma på biblioteket har jag skrivit om i en artikel i Lyssna, läsa, mötas på BTJ förlag 2007.

Det är inte hennes fel att jag skriver sämre

Daniel Boyacioglu läser högt ur sin diktsamling på Författarcentrum Östs dag på ABF i Stockholm, om ”bergen som aldrig blir våra”. Eva Adolfsson är överlycklig över fantastiska recensioner till ”En liten historia” som kommit ut samma dag. Kristian Carlsson visar fina collageillustarationer till sin bok ”Fnitterakrobater”. Jag får lust att åka hem och börja klippa i tidningar och börja limma. Han söker underhållning mer än moralkakor och det låter ju bra. Johanna Palmström och Moa Elf Karlin berättar om historier om ett minskat livutrymme i rädslan för ett övergrepp. Carl-Johan Vallgren läser ur sin nya roman som handlar om lögner, alla sortens lögner. Allt är bra. Alla framträdanden är intressanta. Är vi inte ett dugg kritiska längre? Sist läser cirkusdirektören Henry Bronett ur sin diktsamling och frågar oss: ”Hur slår ett brustet hjärta? Jo, som ett knytnävslag.” Sist dompterar han oss med en guidad visualisering och jag ser mig själv rakt in i ögonen som femåring. En litteraturdag. Ganska överraskad och lite yr i bollen går jag Drottninggatan tillbaka till tåget.

Så här skrev Henry Bronett  och Daniel Boyacioglu på Författarcentrums Östs blogg efter författardagen på ABF-huset.