Poesi och musik på Renshammar

Festivalstämman – Bollnäs Världen lördagen 13 juni på gården Renshammar i Bollnäs får bland annat besök av estradpoeten Emil Jensen. Men också många andra musiker och artister. Program

Hästkastanj i fickan

Tidigt 90-tal besökte vi Budapest och såg den nya ungerska kulturen växa fram på gatorna. Statyer monterades ner och i gatustånd såldes T-shirts med författaren Sandor Petöfi. Under de senaste två decennierna har åtta ungerska diktsamlingar givits ut i vårt land.

Nu får vi på svenska lära känna två av de mest uppmärksammade nutida poeterna i den nyutkomna diktsamlingen Två ungerska poeter .
Monika Mesterhási:

Hästkastanj

Det ligger en hästkastanj i min ficka.
Jag kramar den hårt så den lär sig rädsla.
Jag måste lära mig vilket tryck
den klarar. Hela min kraft-då spricker den.

och Anna Szabo :

Lind

Torr lindblom
frasande helt lätt
där hon sitter
under trädets stam.
Skälver. Hon kunde
med huvudet tätt
mot överhettet gräs
ligga ner i detta damm.

Vatten

Cyklar genom Boulongerskogen ner till biblioteket. Så gör många i Gävle på våren. Vi tar en liten omväg genom Boulonger´n för att se om fler vårblommor slagit ut och om vattnet i Gavleån stigit. Och det har stigit rejält. Våren behövs njutas av så ofta som möjligt.
Hittar en diktsamling av Nina Burton.

Vattnet är lågande blått
under en rök
eller en nyfödd fågel

Det kunde varit koltrasten
som lödde gryningsljuset
jag bara anade till sång,

men melodin fösköts av
gökungeminuters
rop från norr

om det som aldrig mer
ska vara över

och längre fram i boken läser jag

…
Jag söker händelser i vattnets
mönster, där ljuset möter salt
från urlakade berg

Där början aldrig upphört

-Där finns inget att se
Bara vatten, sade de

Jag griper om glasets reflexer
och vattnet rinner i mig
liksom träden och floderna
mot havet,
som äter kuster,snö,
och alltid är helt.

Ur Nina Burton: Ett svar i 24 skärvor.

Kristallpalatset

Sanna Tahvanainen är en poet som jag sett framträda på Mariehamns litteraturdagar. Hon menar själv att hon skriver någonstans i landet mellan poesi och prosa. I hennes senaste diktsamling Muskedunder utgår en diktsvit från skapandet av Crystal Palace till Världsutställningen i London 1851.

också på avstånd är Kristallpalatset
olikt allt annat
först så bländas vi så av solens strålar
som träffar glaset
att vi tror att det är en hägring
men när vi kommer närmare
börjar vi urskilja detaljerna
där den står och väntar
världsutställningens gloriösa byggnad
ett drivhus för möten
mellan människor och kulturer
byggt helt av glas och gjutjärn
det sköraste och starkaste förenat…

Talar böckerna med varandra?

Talar böckerna,
dikterna med varann eller vad
är det för mummel i biblioteken?

men se där, kunnig personal hittar i skrymslen,
underbara bortglömda poeter, halvt om
halvt osynlighetsförklarade, (det är då alls)
inget problem man tar dem vid handen och
de blir sig själva igen, så de får färg

igen

som en primadonna- …

Ur: Eva-Stina Byggmästar:  Men hur små poeter finns det egentligen? 2008

Det är inte hennes fel att jag skriver sämre

Daniel Boyacioglu läser högt ur sin diktsamling på Författarcentrum Östs dag på ABF i Stockholm, om ”bergen som aldrig blir våra”. Eva Adolfsson är överlycklig över fantastiska recensioner till ”En liten historia” som kommit ut samma dag. Kristian Carlsson visar fina collageillustarationer till sin bok ”Fnitterakrobater”. Jag får lust att åka hem och börja klippa i tidningar och börja limma. Han söker underhållning mer än moralkakor och det låter ju bra. Johanna Palmström och Moa Elf Karlin berättar om historier om ett minskat livutrymme i rädslan för ett övergrepp. Carl-Johan Vallgren läser ur sin nya roman som handlar om lögner, alla sortens lögner. Allt är bra. Alla framträdanden är intressanta. Är vi inte ett dugg kritiska längre? Sist läser cirkusdirektören Henry Bronett ur sin diktsamling och frågar oss: ”Hur slår ett brustet hjärta? Jo, som ett knytnävslag.” Sist dompterar han oss med en guidad visualisering och jag ser mig själv rakt in i ögonen som femåring. En litteraturdag. Ganska överraskad och lite yr i bollen går jag Drottninggatan tillbaka till tåget.

Så här skrev Henry Bronett  och Daniel Boyacioglu på Författarcentrums Östs blogg efter författardagen på ABF-huset.

Jasim Mohamed

d Om man lever som flykting i främmande land med inga möjligheter att återvända, har glädjen och meningsfullheten ibland svårt att komma tillbaka. ”Den svåraste förlusten är maten, dofterna , trots att just mat, grönsaker och frukt är så lätta att exportera.” skriver Jan Henrik Swahn om poeten Jasim Mohamed, som besökte Gävle i höstas. Ett sätt är att försöka att formulera sina känslor och tankar. Jasim skiver själv så här i diktsamlingen Övningar in i ett annat språk.

… Vad kan de rycka ur mitt liv?
Jag har oåterkalleligt kapat
tillvarons rötter i mig
Mina tankar kretsar kring ett fat av porslin
där en skiva apelsin
ligger på en sidenmatta av honung
och dragit över sig ett täcke av kanelpulver
För att släcka elden när den flammar i dig
svalkar den din kropp
vid en vaniljdoftande boll av snö
Så slår jag tillbaka mot det vilda hos de döda
Så rör jag vid din själ i mig

Ett helt livs läsning

Den som är intresserad av andra människor läsning och på så sätt hitta nya infallsvinklar för sitt läsande, se Bertil Falks ”Litterära solitärer”. Hans val av böcker baserar sig på ett helt livs läsning och Bertil Falk säger: Egentligen är det inte författaren som skriver färdigt en bok utan läsaren… ”Jag har blivit ödmjukare i mitt läsande och räknar till tio innan jag kastar ut barnet med badvattnet.” Själv fastnar jag för den sjätte Dalai Lamas kärleksdikter från slutet av 1600-talet.

Hennes mjuka kropp är mig välbekant,
men min älskades inre djup kan jag inte mäta.
Ändå-genom att teckna diagram på marken
kan vi ju mäta upp själva stjärnhimlen.

Maria Westerman

Klarspråk

Frågan om skönlitteraturens betydelse är ständigt aktuell. Författaren Stig Sjödin skrev 1988 en dikt om litteraturens uppgift och nu har Stig Sjödinsällskapet gett oss möjligheten att uppleva hans dikter på nytt. Sällskapets årsskrift för i år är en cdskiva där Stig läser sina egna dikter, utgiven i samarbete med Sveriges radio. Skivan heter Klarspråk och finns att beställa från Stig Sjödinsällskapet för 100 kronor till glädje för alla och särskilt för dem som inte upplevt hans framträdanden.
Maria Westerman

På en konferens där kulturen roll
för sjuttiosjunde gången åter utreds
får jag frågan vad som egentligen är
litteraturens uppgift.
Den tycks vara outslitlig
och den känns som sågspån i munnen.
Vad kan litteraturen syssla med utom
det enda uppdraget, visserligen självpåtaget,
som går ut på att ihärdigt synliggöra människorna,
allt de drabbas av under den korta jordestunden,
arbetet, lidandet, smärtan, nöden
lyckan, saligheten, kärleken?
Finns det andra och större ämnen
så är jag beredd att städsla mig
och få stryk i spalterna,
för att jag inte räcker till.

Stig Sjödin Ur Näverbrev

Det snöar…

   

Vi hade nyligen en gemensam julfest här på Silvanum tillsammans med Region Gävleborg. I samband med den läste Mats Törnqvist (regiondirektör) upp några diktrader, som jag inte har kunnat få ur huvudet:

Det var midnatt.
Lampan sjöd.
Över boken jag lutad satt.
Då plötsligt spratt
jag upp. Något ljöd
prasslande, lent och lätt
mot rutan, fint, tätt…”

Det snöar.

Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen – och stilla.

Och stilla det plötsligt var
i själen djup och klar.
I tystnaden där ute
något mot mig ler:
min barndom på mig ser.”

Det snöar av Vilhelm Ekelund, ur In Candidum

Tänk vad ord kan göra med en…

Ann Östman