Lär man sig tänka av att lyssna?

Att berätta hänger intimt ihop med att lyssna. Kanske är det lyssnarna som egentligen skapar en berättelse? Det påstår i alla fall Ulf Ärnström i sin bok Varför?

Den språkliga kommunikationen förutsätter lika hög grad av aktivitet både hos berättaren och lyssnaren, skriver Johan Althoff i boken Det mesta är osagt. ”Språkets förmåga att stuva om bland lyssnarens erfarenheter och bygga upp nya innehåll av dem är gränslös och en av de viktigaste aspekterna av språkets oändlighet.” Det är helt  omöjligt att ge sina föreställningar och erfarenheter och tro att den som lyssnar tar emot ett likande innehåll. De kanske tar till sig något helt annat. Men det finns tips och möjligheter att använda vid muntligt berättande.

Tisdag 19 maj har vi möjlighet att lyssna och lära av en riktig världsberättare när Jeeva Raghunath kommer till Silvanum i Gävle. Hon kommer att lära oss knep och infallsvinklar för den som vill utveckla sin förmåga att fånga uppmärksamhet och skapa lyssnarsituationer. Föreläsningen är på engelska.

Egentligen borde varje bibliotek och skolbibliotek ha en liten scen och en lyssnarplats där vi får möjlighet att ta del av varandras historier.
Välkomna på en halv studiedag med Jeeva! Inbjudan
Länsbibliotek Gävleborg

Den mest interaktiva situation som finns

”En god berättelse berör, bland annat för att det är möjligt att spegla sitt eget liv i den”, skriver Ulf Ärnström i sin nya bok om berättande i skolan: Varför? ”Det allra mest interaktiva situation som finns är samspelet mellan berättare, lyssnare och berättelse i en muntlig berättarsituation.”

Behöver man lära barn och ungdomar att berätta, till att få en narrativ kompetens? Ulf menar att barn och unga ofta har svårt att strukturera ett händelseförlopp och behöver metodiskt träna sig att berätta minnen. Förmågan att berätta sitt liv på ett meningsfullt sätt är en av våra mest grundläggande psykologiska överlevnadsmekanismer. Vad man upplevt är ibland inte av lika stor betydelse som ungas förmåga att kunna berätta om sina upplevelser.

I boken Varför? får vi både teorier kring muntligt berättande och förslag på hur man kan lära elever att berätta.

Nya berättarboken

”Förmågan att berätta är inte en talang som endera begåvats med eller saknar. Det är något som man gör mer eller mindre bruk av, och utvecklar mer eller mindre” säger Ulf Ärnström i Nya Berättarboken utgiven på BTJ förlag.

Ulf är psykologen som tyckte att han nådde barnen mera och gjorde större nytta som muntlig berättare än som psykolog. Jag har lyssnat på honom många gånger bland annat på Ljungby berättarfestival och har har en gedigen bakgrund som berättarinspiratör i skolan. Det finns i boken tips hur man blir en mer fängslande berättare för den som vill försöka.